[Musik: Vintersorg]
[Lyrik: Norberg&Vintersorg]
Under t?ta kvistb?ltens g?laved
P? ljungkl?dda hygler och furvuxen hed
Under m?nsk?rans spirande skymningsglans
Som f?rtrollar och f?gnar i skugglekens dans
Mannakulning ljuda i fager ton
I skydraget insveper daggst?nkta mon
En skepnad sk?njes nu ute kv?llningens f?ng
Och tr?nande sjunger en sn?rjande s?ng
[Refr?ng:]
Sj?lasutten
Ditt tunga sinne l?mskt hon tjusar
H?lrygg rutten
Dig leder i f?rd?rv
Sj?lasutten
Ditt arma blod f?r huldran rusar
H?lrygg rutten
I dunkelheten k?rv
P? skogens rese f?rdes de vildsk?na r?
I stj?rnpraktens lyster l?ngs den hogstarka ?
Hon dig lockar fr?n milans gl?dande kol
Och f?rd?rvar sinnesfriden hos din gem?l
I gruvlig oro hon kallar ditt f?rslavade namn
Men fj?ttrad du st?r i skogfruns giriga famn
Hon var den vackraste m? som bland kvinnfolk fanns
Men i gr?mossan sl?par en djurlik svans
[Refr?ng:]
Nu n?r myrdimman t?tnar i gryningens tid
?ter igen du ?r hemma vid
Men i sj?len du v?ndas och tiden blir sv?r
Ty tankarna f?rdas mot vildvuxna sn?r
Att i d?velse tj?na det blevo din lott
N?r skogsnuvan kallar och tar dig f?rg?tt
[Refr?ng:]
